Kunskap och Nyskap
Den senaste tiden har jag gått runt i djupa tankar. Tankar om det förflutna, om framtiden, om kunskap och om hur kulturellt insnöade vi svenskar egentligen är. Vi pratar om kunskap i västvärlden som om vi har övertaget, men nu kommer konkurrensen från låglöneländerna; Nu måste Sverige satsa på kunskap. Vi tror att vi måste utöka vårt kunskapsövertag, därför har jag kommit fram till att kunskap egentligen betyder väldigt lite i dagens samhälle. Låt mig förklara hur jag tänker...
Jag har gått runt i flera dagar nu och försökt komma på ett enda vettigt argument till varför ett stort multinationellt företag som Sony Ericsson skulle vilja anställa mig när det finns personer i Sri Lanka med samma datorer som jag har, samma böcker som jag har, samma utbildning som jag har, är bättre på språk än vad jag är, är mycket mer motiverade än vad jag är, och jobbar för 18 kronor i timmen. Kan du komma på ett argument?
Det finns säkert någon kaxig person där ute som tänker ”Jajaja, det är klart att de har samma böcker som jag har och det är klart att de har samma kunskap som jag har, men det betyder ju inte att dem kan samma sak som jag kan. De är faktiskt ett U-land och vi är ett I-land. Vi kan mer än dem."
Mina tankar vandrar vidare, medan jag sitter kvar på parkbänken under trädet i parken. Kan vi verkligen mer än dem? Är det inte så.. att de kan mer än oss? Kina och Indien är världens två största länder, och jag vet inte vad deras ledare heter. En undersökning ger understöd åt min teori.. Noll procent av Sveriges befolkning vet vad någon av ledarna i världens två största länder heter.
Jag tänker på Huawei, en kinesisk mobiltillverkare som funnits i tjugo år, som gick om Ericsson i antal patent förra året. Ericsson har funnits i hundra år. Jag tänker på Lenovo, världens tredje största datatillverkare som gjort tangentborden och mössen på våran skola. Det här är två världsmärken från Kina. Nu undrar jag såhär.. Vilket kommer att vara nästa globala varumärke från Kina? Då inser jag att jag inte kan många fler kinesiska varumärken. Än mindre kan jag nämna ett indiskt. Kan du nämna 3 stycken kinesiska och/eller indiska varumärken?
Jag lyssnade på en föreläsning med Fredrik Härén häromdagen. Han fick mig verkligen att haja till. Han säger såhär:
”Enligt den amerikanska tidningen Forbes så är den här mannen världens mest inflytelserika sportperson. Inte Asiens, utan världens. Världens mest inflytelserika sportperson, just nu. Upp med en hand alla som vet vad han heter. Är det någon som vet vad han heter?
Yao Ming heter han och spelar basket i den amerikanska basketligan och är stjärna i All Star-laget. När Yao Ming spelar basket tittar 300 miljoner kineser på den TV-kanal som sänder den matchen. Det är alltså fler kineser som kollar på en viss TV-kanal än vad det finns amerikanare. Och du vet inte vem Yao Ming är.”
Nu kan man fråga sig om personerna i Sri Lanka som jag nämnde tidigare vet vem Fredrik Reinfäldt är. Nej, de har ingen aning. Men jag frågade inte mig själv om jag visste vem Sri Lankas president är. Jag frågade efter ledarna i världens två största länder. De vet vem George Bush är, och de vet vem Gordon Brown är. De kan våra politiker och de kan sina politiker. De vet Lenovo och de vet Apple. De vet Adidas och de vet Li Ning. Ni vet Li Ning? Skotillverkaren som är huvudsponsor för det svenska OS-landslaget? Jaså inte?
De vet Yao Ming och de vet Tiger Woods. De vet att Tiger Woods är gift med en svensk.
Det slår mig genast att de kan båda världarna. Vi kan bara en.
Nu har vi två personer: de har samma kunskap, de har samma böcker, de har samma datorer. Den ena är bättre på engelska, mer motiverad, kostar 18 spänn i timmen, och har koll på dagens trender. Jag är tio till tjugo gånger så dyr och vet vad som hände i Japan 1962. Vem skulle Ericsson låta utveckla en ny mobiltelefon?
Ni skrattar ni, jag blev mörkrädd.
Vi är fortfarande ett land som tror att vi kan konkurrera på kunskap. Våra föräldrar säger ”Läs tekniskt på gymnasiet, börja på KTH, sök jobb på Ericsson” som om ingenting har hänt.
Vi tror att vi kan mer än dem. Vi kan inte mer än dem. De kan mer än oss.
För bara några dagar sedan visade Hanna en blogg för mig skriven av Navid Modiri. Navid skriver där i sin blogg om hans inspirationsprojekt ”365 saker du kan göra”. Det här fick mig att tänka på kreativitet på ett helt nytt sätt, då jag plötsligt förstod vad Albert Einstein menade när han sa ”Fantasi är viktigare än kunskap.” Jag kom på att Kunskap inte är den viktigaste resursen i en värld av förändring. Den viktigaste resursen i en värld av förändring är just det: Förändring.
Folk brukar säga att jag har bra fantasi och att jag oftast kommer med konstiga idéer. Jag tänkte därför prata lite omkring det här med kreativitet och om varför jag gått från att tro att kunskap är viktigtast till varför jag nu tror att fantasi är viktigare.
Vad är då en idé?
Definitionen av en idé.. eller min favoritdefinition av en idé är det här:
”En människa tar minst två tidigare kända saker och parar ihop dem på ett nytt sätt.” Alltså, en människa tar minst två tidigare kända saker och parar ihop dem på ett nytt sätt. Jag ska visa vad jag menar.
Vi tar konceptet båt:
Vi tar konceptet fallskärm:
Vad får vi?
Fallskärm på en båt.
Det här har man uppfunnit för cirka två år sedan. Det här inte ett skämt. Det sänker energiförbrukningen på atlantgående fartyg med 30%. Helt fantastisk idé. Men personen som kom på det gjorde egentligen bara en sak. Han tog konceptet kiteboard och stoppade det på en gigantisk båt, och så började man återanvända de gamla segelfartygslederna. Helt fantastiskt. Men han tog bara, eller hon tog bara två tidigare kända saker och parade ihop dem på ett nytt sätt. Det här kan man alltså göra som en formel och den ser ut såhär:
En idé är lika med att en person tar sin kunskap och sin information och parar ihop dem på ett nytt sätt. Det betyder två saker. För det första betyder det att det finns inga nya idéer. Alla idéer är idéstölder. Man har tagit tidigare kända saker och parat ihop dem. Det betyder också att kunskap och information är viktigt. Du kan inte vara kreativ om du inte har kunskap och information. Det är inget motsatsförhållande mellan kunskap och kreativitet. Även om många brukar prata om det, som om de vore motsatsförhållanden som kallt och varmt eller lång och kort. Det funkar inte på det sättet.
Tvärtom så behövs dem. Du behöver kunskap och du behöver information för att kunna vara kreativ. Men, bara för att man har kunskap eller information så blir man inte kreativ. Det är därför som additionstecknet i den här formeln är extremt viktig. Framförallt när det handlar om att lära ut. Framförallt när det handlar om skola.
Jag hoppas verkligen att ni köper den här definitionen: ”En idé är när en person tar minst två tidigare kända saker och parar ihop dem på ett nytt sätt” ? Köper ni det?
Är det någon som kommer på en idé som inte bygger på den här formeln?
Den första idén, kanske ? Nej, det går ju inte att säga så. Vilken skulle den första idén vara då?
Nej. Det går alltså inte. Bra.
Det är nämligen viktigt att vi klarar av det här eftersom att hela mitt blogginlägg bygger på det här. Folk brukar säga att hjulet var den första idén. Hjulet bygger på stocken. Vikingarna hade inga hjul, de hade stockar, så kom de på att man kapade bort allt på stocken förutom det längst ut, ja, då fick man hjul. Elden då? Nej, elden var ingen idé. Den bara fanns där. Däremot kan man ta konceptet eld och ta konceptet kyckling och para ihop dem och få varm mat, det var en idé.
Det här är alltså definitionen på en idé.
Om det här nu är definitionen på en idé, då blir också antal personer gånger den kunskap och information som dem har tillgång till plus sin förmåga att para ihop dem på ett nytt sätt flera idéer. Enkelt, eller hur?
Nu tänker jag argumentera för den här formeln, om vad det är som håller på att hända i världen och varför det är så otroligt viktigt att vi i Sverige fattar det, för det har Sverige inte fattat.
Vi börjar med P. P står för antal personer. Hur många människor bor det på jorden ? 6 miljarder? Det är det vanligaste svenska svaret. Det visar ännu en gång hur låg kunskap vi har i det här landet, för nu glömde vi bara bort hela Europa. Det bor 6,5 miljarder människor på jorden. Nu kommer den riktigt svåra frågan. Hur många människor har det någonsin bott på jorden? Hur många människor har någonsin fötts, inklusive dig själv? 100 miljarder, se där. År 2005 var det 106 456 367 669 ungefär.
Det betyder alltså att var tjugonde människa som någonsin fötts är fortfarande vid liv. Ganska fränt att veta. Men det som är riktigt fränt att veta är att mellan åren 1995 och 2002 föddes en procent av mänskligheten. Pang, sa det bara.
Dessutom så dör inte folk såsom dem gjorde fram till alldeles nyligen, om ni har sett Hans Roslings föreläsning så vet ni hur fort världen blivit frisk. (Har ni inte sett den, gå ut på google sök på Hans Rosling, det är en fantastisk föreläsning. ) Folk dör inte i utvecklingsländer längre. De lärde sig att tvätta händerna och skaffade toalett, och så dör man inte.
Befolkningsexplosion. Två miljarder människor för hundra år sedan, sex och en halv miljard människor idag, nio miljoner om 30 år, sen planar det ut, men just nu.. Befolkningsexplosion.
Nu går vi vidare i formeln. K.
Kunskap. Nu ska jag fuska lite och säga utbildning. Det är inte riktigt samma sak, men det är lättare att mäta. När min mamma och pappa läste på högskolan 1970 då gick det ungefär 30 000 svenskar på högskola. Nu är det ungefär tio gånger så många. Det är fantastiskt att Sverige gjort denna underbara utbildningsresa. 300 000 svenskar drygt på högskola. Gävle har en högskola.. Fantastiskt. Men nu ska vi prata Kina.
Kina bygger just nu ett hundra nya universitet, och nu pratar vi inte små Gävle högskolor här, utan nu pratar vi universitet. Man öppnade ett nytt universitet i Kina förra året. 85 000 studenter.
Ökningen av högskolestudenter i Kina förra året var 600 000. Det är två svenska högskolesystem, det. Det var bara Kina. Vad håller på att hända i världen med antal människor som får högskoleutbildning? Det håller fullständigt på att explodera. Dessutom har vi något som jag märkte bara för någon dag sedan när jag var inne på MITs hemsida. MIT i Boston är världens främsta tekniska högskola, världens bästa KTH. Gå in och kolla på deras hemsida. De har börjat lägga upp kurser på nätet gratis. ”700 courses now available”. Fullständiga högskolekurser på nätet Gratis. Inklusive de filmade föreläsningarna med världens bästa lärare, och världens bästa gästföreläsare. Det finns helt fantastiska gästföreläsningar där. Chefen för Shells forskningsavdelning berättar om framtidens energi, och är det någon som vet, så är det han. Tomas Friddman håller en föreläsning om ”The world is flat” han tar 150 000 kronor för en föreläsning. Ligger på internet Gratis.
Det är bara 8% av människorna som vill läsa på högskolan i Sri Lanka som kommer in på högskolan i Sri Lanka. 92% kommer inte in. Men plötsligt kan de gå in på internet och läsa bland hundratals, ja tillochmed tusentals, fullständiga högskolekurser online på nätet. Det finns ett universitet i Sydafrika som har 35 000 onlinestudenter. Vad håller på att hända i världen med antal människor som skaffar sig utbildning? Högre utbildning. Kanske inte så att de får en examen, men de får kunskapen. Fullständig explosion.
Antal människor ökar väldigt mycket just nu. Antal människor med utbildning ökar väldigt, väldigt mycket just nu. Då hade vi den sista delen i formeln och det var information. Någon som tycker att tillgången på information har ökat någonting i världen, låt oss säga de senaste 15 åren?
Det kallas för Internet.
Nu har vi ett problem med Internet. Problemet med internet är att det är så stort att ta till sig. Om någon för 15 år sedan hade stått och sagt såhär: ”Om 15 år kommer du ha tillgång till en teknik som gör det möjligt för dig att lyssna på tio tusen radiostationer, läsa tio tusen dagstidningar, köpa en miljon sånger med automatisk direkt leverans, titta på miljoner med tv-klipp, läsa 40 miljarder sidor med information, läsa hundratusentals böcker, ring vem du vill på hela jorden, skicka brev till vem du vill på hela jorden, använd hur mycket du vill – 99 kronor i månaden”, hade vi trott på det då?
Nu kan vi det trådlöst i skärgården och fortfarande klaga på att det går långsamt.
Och som jag då, som gillar kreativitet, nytänkande och konstigheter, så pratar inte jag om Internet som ett informationsverktyg, vilket Internet är i och för sig då, för det här måste vi förstå; vi hade flest dagstidningar i världen, vi hade public service, vi hade bra skolor, vi hade information redan innan Internet, men fattar ni vad det här betyder för en liten människa som sitter i en by i Ghana? Plötsligt får han all världens information. 50 miljoner barn får en bärbar dator nästa år, i U-länder. Från ingen bok, till alla böcker i världen. På ett år.
Och när jag pratar om Internet idag – inte som världens största U-landsprojekt (vilket det i och för sig också är) – så pratar jag om Internet ur kreativitetssynpunkt. Jag ska dela med mig av mitt favoritexempel som min pappa brukade använda för mig när han pratade om Internet, nämligen "Hattar för hundar".
Ett alldeles utmärkt exempel.
Henrik satt i Sundsvall för 15 år sedan och hade som hobby att göra hattar för hundar. Hur hittade man då likasinnade?
Det här är bara 15 år sedan, men vuxna har nästan glömt bort hur det var. Man ringde Sundsvalls tidning, och så satte man in en annons ”jag gillar hattar för hundar, gör du? Ring mig.” 350 spänn för tre rader. Så ringde någon på Henriks telefonsvarare, och så var inte han hemma, så ringde han upp och så var inte hon hemma, och efter fyra veckor fick man tag på varandra och då träffades man fyra människor i Sunsvall som gillar hattar för hundar och så pratade man hatt-för-hund-branch. Så var det någon som hade en kusin som bodde i USA, som kunde beställa en katalog från USA, och så stoppade man 100 kronor i frimärken och efter sex veckor fick man katalogen som man läste tills den gick sönder. Kommer ni ihåg att det var såhär? Bara 15 år sedan... sen fick vi Internet.
Samma människa, sitter i Sundsvall, gillar hatta för hundar. Jag gjorde det här bara på skoj: Jag gick in på google och sökte på ”Hat för dogs”... 19,4 miljoner träffar. Det finns till och med reklam för skiten.
Nu sitter samma människa i Sundsvall och söker på internet och efter 0,22 sekunder får hon miljoner med träffar varav en träff är ett litet community där de fem tusen människor i Sverige som gillar hattar för hundar sitter och byter erfarenheter. De skickar mönster till varandra. Om du får mitt mönster får jag ditt mönster. 0,22 sekunder efter att det händer en trend i Japan inom hatt-för-hund-branchen så har någon skrivit det på någon blogg och så vet man det i Sundsvall. Man kan börja ställa frågor till varandra; ”Hur får man hatten att sitta kvar på en terrier?”
Är det någon som tror att hatt-för-hund-branchen utvecklas snabbare idag än för 15 år sedan?
Om det här är sant för hatt-för-hund-branchen är det då inte sant för alla brancher?
Här har vi alltså formeln för antal idéer som genereras. Antalet idéer som genereras är lika med antal personer gånger den kunskap och information de har tillgång till plus sin förmåga att para ihop dem på nya sätt. Antalet personer har exploderat. Antalet personer som skaffar sig utbildning har fullständigt exploderat. Och den information som dessa välutbildade människor har tillgång till, ja den har fullständigt exploderat. Vad borde då hända med det där?
Om inte jag är helt ute och cyklar nu, så står mänskligheten för en fullständig idéexplosion....
Och det har ingenting med Sverige att göra.
Antal forskare i världen idag är ungefär 6 miljoner. 15 år från nu, 20 miljoner. Ingenting med Sverige att göra. Det handlar om att vi plötsligt får forskare i Vietnam, Turkiet, Uzbekistan, Kina och Indien. Om vi tredubblar antalet forskare, kommer vi då inte tredubbla antalet forskning? Om vi tredubblar antalet forskning, kommer vi då inte tredubbla antalet forskningsresultat? Förstår vi vad det här betyder för mänsklig idéutveckling. Pang, säger det bara.
Det här måste Sverige börja förstå, sätta sig in i och anpassa sig till. Jag var inne på MITs hemsida som jag sa tidigare och tittade på en föreläsning med chefen från Axo Nobel. Axo Nobel är världens största färgföretag. Största färgtillverkaren alltså. Då berättade han hur fort det går i frägbranchen just nu. Och det roliga är att det inte spelar någon roll vilken branch man pratar om så säger de alltid: ”Du fattar inte vad som händer i våran branch just nu”. I föreläsningen med chefen från SSAB säger han: ”Du fattar inte vad som händer i stålbranchen just nu.” Förra året blev stål 30% starkare. Hur länge har vi haft stål? Jag vet inte, men kanske.. 2000 år ? 2500 år ? Pang. Ett år, 30% starkare. ”Det går undan i stålbranchen just nu.” Men nu ska vi prata färg.
Chefen på Axo Nobel berättade att man hade uppfunnit en ny typ av färg baserad på nanoteknik (det var det där stålet också för övrigt). Färgen har den unika förmågan att den är en färg, men den ser en annan färg ut. Hur coolt som helst. Det är alltså en färg som är lila, men som alla människor ser gult.
Och forskningschefen på Axo Nobel säger såhär: ”Mitt stora problem är att jag kan inte få någon att förstå vad man ska med skiten till.”
De har kommit på några saker man kan göra med färgen; de har kommit på att man måla en bil med en färg som är vit, för när solen skiner på den vita bilen så blir bilen inte varm, men den ser svart ut. Nu kan vi ha svarta bilar som inte blir varma. Helt fantastiskt.
Det roliga är att det här var fullständigt omöjligt för bara något år sedan. Andelen saker som varit fullständigt omöjliga håller på att raderas ut. Det är massor av omöjliga saker som plötsligt blir möjliga. Forskningschefen på Axo Nobel säger såhär (apropå kunskap): ”Jag letar inte efter folk med kunskap. Det kan jag köpa in för 18 spänn i timmen. Jag letar inte efter folk med information, det kan jag köpa i Kina för 16 spänn i timmen. Jag letar efter folk med fantasi, det kan jag betala hur mycket som helst för.”
Det räcker inte att vi ökar högskoleplatser i Sverige med 10 000 om vi tror att vi ska kunna konkurrera med Kina när de lägger på 600 000. Värdet på kunskap sjunker i världen just nu, värdet på kunskap och akademisk utbildning i världen idag är värd 18 spänn i timmen. Du kan köpa det av mig om du vill.. Skriv bara ditt telefonnummer i kommentarerna så kan vi snacka affärer.
Värdet på fantasi ökar.
Varför är det såhär då? Jo, för att när massor av saker som förut var omöjliga plötsligt blir möjliga då kan man inte lösa hur det ska användas med gammal kunskap eftersom gammal kunskap om färg inte är appliserbar längre. Man måste lösa det med fantasi.
Ska vi inte titta på lite saker som var omöjliga förut, men som nu har blivit möjliga?
Science fiction 1950: Tänk vad coolt det skulle vara om man kunde göra en klocka med inbyggd telefon utan sladd. 50 år senare.. nu har vi den.
Science fiction: Tänk dig att det någon gång i framtiden skulle vara så underbart att man skulle slippa städa, att vi skulle ha en robot som gjorde det åt oss. Pang, nu har vi den.
Science fiction 1930: Någon gång i framtiden kommer vi att ha tåg som går uppe i luften. Helt fantastiskt, science fiction. Poff, 70 år senare, nu har vi den. Bangkok har en sån här. Shanghai har en sån här.
Det här är min favorit...
För hundra år sedan sa en man vid namn Gillette, som senare uppfan engångshyveln, att någon gång i framtiden, om hundra år eller så, kommer vi att ha byggnader som är 50 våningar höga. Science fiction.
Hundra år senare har vi inte byggnader som är 50 våningar höga; vi har byggnader som är 100 våningar höga. Fantasin var för låg.
Och lever vi i en värld som plötsligt kommer att explodera i nya idéer, då sjunker värdet på kunskap, och ökar värdet på nyskap. Därför att ”nyskap” är min förmåga att ta till mig nya idéer – och ny kunskap – och det tänker jag nu argumentera att svenskar är dåliga på. Rättare sagt: Vi är inte bättre än många västerländska länder, men vi är sämre än vad vi tror.
När min syster gick ut femman för x antal år sedan fick hon en kartbok av skolan. Skolan hade tänkt att den boken kunde hon ha nytta av resten av livet. Så fel de hade.
Värdet av att förstå att världen förändras är högre än att hålla på plugga in massa kunskap, inklusive spansk grammatik.
”En man utan fantasi är en man utan vingar” sa Muhammed Ali.
Vi är ett folk utan vingar.
På tal om detta kan jag berätta för er att det finns ingenting som skrämt upp mig så mycket som när jag såg på en paneldebatt för några veckor sedan när jag låg på sjukhuset om globalisering i Sverige. Då insåg jag en sak. Sverige är på väg åt helt fel håll.
Kommer ni ihåg att jag pratade om byggnader som var 100 våningar höga? Jag tänkte återkomma till det. Fram till nyligen var Twin towers världens största hus (101 våningar högt), men inte längre, för nu är nästa hus världens högsta hus. Taipei 101, 530 meter högt, världens högsta hus. Blir snart omsprunget av nästa hus som är Shanghai World Finance Center, som också är 101 våningar men som av någon outgrundlig anledning är 15 meter högre än det i Taiwan. Men sen blir det omsprunget av nästa hus, som kommer att – när det är klart, eftersom man bygger på det just nu – vara världens högsta hus, vilket hus är det? Burj Dubai, i Dubai, som när det är klart kommer att vara – håll i dig nu – 800 meter högt. Världens högsta hus idag är 545 meter högt. Nästa hus är 800 meter högt. Du anar inte vad som händer i byggbranchen just nu.
Men det är det här som skrämmer upp mig. Kuala Lumpur, Malaysia; Taipei, Taiwan; Shanghai, Kina; Dubai, Dubai. Det är väldigt länge sedan vi byggde världens högsta hus i den här delen av världen. Och nu vet jag att Jaa, världens högsta hus är fullständigt meningslöst eftersom att vi har så mycket mark i Sverige så vi behöver inte bygga det, nej, det är sant. De har mycket sand i Dubai också. Sen säger säkert vissa ”världens högsta hus är bara en penisförlängare”, ja, det kan man argumentera om också. Men annars kan man argumentera såhär: Jag tänker argumentera att världens högsta hus är en symbol. Eftersom att vi byggde världens högsta hus i Europa när Europa drev utvecklingen, och när Europa var den delen av världen som byggde utveckling. Sedan gjorde vi inte det längre, för då flyttade världens högsta hus till USA, och så byggde man världens högsta hus i USA under ganska lång tid, tills man byggde Sears Tower för vadå... 35 år sedan kanske. Men sen har inte USA byggt världens högsta hus på ett tag, för de byggs inte där längre. Nu byggs världens högsta hus i... Just det... Asien.
Världens högsta hus är två saker.
För det första, om man bygger ett hus som är 800 meter högt, då går det inte att ha vanliga hissar, man måste ha helt nya hissar. Det går inte att ha vanliga avloppssystem, man måste ha helt nya avlopssystem. Det går inte att ha vanliga sophanteringssystem, man måste ha helt nya sophanteringssystem. Man måste ha helt nytt precis allting; man pressar alltså utveckling. Man använder sig av nyskap. Man använder sig av den senaste tekniska teknik som går att använda , helt enkelt. Bygger man ett hus som är 8 våningar högt i Stockholm och har gjort det i 100 år, då behöver man inte använda någon ny teknik. Det går att bygga med 50-tals teknik och det blir bra ändå.
En bekant till mig har flyttat till Shanghai i Kina. Hon berättade för mig att man håller på att bygga en stad bara ett par mil utanför Shanghai som skulle vara mappad som Stockholm. Kineserna tycker nämligen att Stockholm har den perfekta storleken för en stad. Det är dock inte en exakt kopia av Stockholm som byggs, eftersom man i den här staden bygger nytt från scratch. Vilket gör att alla lägenheter till exempel kommer att ha dubbla vattensystem; att man spolar med orenat vatten. Varför ska man spola med renat vatten för? Finns inga bensindrivna bilar, alla bilar är eldrivna. Du slänger ett äpple i sopnedkastet och det sugs automatiskt in till förbränningsstationen där det skapas el. Ingen behöver hämta sopor. Man använder den senaste tekniken, inte den teknik man lärde sig i skolan.
Men så är också världens högsta hus en sak till i mina ögon. Världens högsta hus är en symbol för drömmar. Och vi har tappat vår förmåga att drömma.
En lärare på min skola pratade ofta om att vi gjorde ett gigantiskt misstag för 30 år sedan. Han sa att när man döper saker och ting måste man tänka sig efter riktigt noga. Namnet är inte bara en skugga, som vissa säger. Namnet gör väldigt, väldigt stor skillnad.
När man för 30 år sedan delade upp världen i två delar, var det kört.
Man hade alltså två delar “the developed world” och “the developing world”. “The developed countries” och “the developing countries”. I timtal har vi fått till ägna matematiklektioner åt att lyssna på vår lärare prata om sådana här saker. Allt jag kan säga är Tack, för han har lärt mig att det inte spelar någon roll hur bra man är i skolan och på matematik om man ändå inte vet någonting om värdet på nyskap.
Vi tittar på vad dessa ord betyder. Vad betyder developed country? Det betyder färdigt land. Det betyder att nu har vi byggt vårt hus klart; nu står folkhemmet där. Det är inte så att vi inte möblerar om då och då, men huset står där och är klart. Det är färdigt; kan inte bli bättre än såhär; Vi bor i den färdiga världen.
De där stackars afrikanerna och asiaterna de utvecklas fortfarande. Det är synd om dem. Det som hänt nu.. Globalisering 2.0 och Internet.. det är att den utvecklande världen plötsligt sprang förbi oss. På område efter område om du frågar mig.
En annan lärare på min skola, berättade för mig en gång att han bott i Zimbabwe. Zimbabwe är världens sämsta land att bo i, sa han. Det finns alltså en sådan lista. På första plats ligger Norge (jobbigt, eller hur?), (Lilav ska veta att Nya Zealand ligger på andra plats), Sverige ligger på sjätte plats, och Irak ligger på näst sista plats. Hur som helst, Zimbabwe ligger alltså på sista plats. Förstår ni hur det måste kännas att ligga efter Irak på en sådan lista?
Men, som sagt, han hade alltså bott där för sisådär en fyra år sedan. Han kunde då – för fyra år sedan i världens sämsta land att bo i – ta en mobiltelefon och smsa över pengar från sin telefon till sin trädgårdsmästares telefon. Han hade bank på mobil. Han kunde skicka en lön som ett sms in på en annan persons konto. Hur Faan kan det vara möjligt i världens sämsta land att bo i för fyra år sedan, och inte i Sverige fyra år efteråt? Landet som uppfann mobiltelefonen! Nej, för vi har världens modernaste mobilanvändare, och världens bästa internetbanker. Kan inte bli bättre än såhär.
Här kommer mitt favoritexempel:
I mars i år var jag på semester i Bangkok med min familj. Sukhumvit 55 heter gatan vi går på i underbart soliga Bangkok. Så går vi förbi det här stället och min syster ropar till: ”Jäklar, vilket coolt designhotell. Kan vi inte bo här?” Det här är alltså på gatunivå. Så vi tittar in det lite närmare och inser att det är hur coolt som helst. Vi går in och så frågar pappa om de har några rum. ”Nej,” säger dem, ”vi är inget hotell, vi är en tandläkare.”
Som jag pratade om tidigare, så har dem tagit två tidigare kända saker och parat ihop dem på ett nytt sätt, det kommer ni väl ihåg? Då har de tagit konceptet tandläkare och så har de tagit konceptet thailändskt spa, och så har de slagit ihop det. De kallade det för Dental Spa.
Har du varit på ett thailändskt spa någon gång? Tänk dig känslan av att gå in på ett thailändskt spa, men istället för att någon knådar på din rygg så lagar dem dina tänder. Det här är alltså receptionen.
Det är alltså platta TV-apparater på väggen, det är blommor i tamburen och det är fotmassage medan man väntar på tandläkaren. När tandsköterskan kommer in med en bricka med ett glas med vatten ligger där också en klassisk orkidé, så fint. Min pappa blev helt ställd och var tvungen att prova det här. Jag satt och läste deras broshyr i väntrummet. Den senaste tekniska utrustningen, tandläkare utbildade i USA, flytande på engelska och otroligt respektingivande. Min pappa blir så imponerad av stället av att han på sin semester, går till tandläkaren. Fattar ni då? Pappa berättade att tandläkaren kom med sina digitala röntgenplåtar som överförs direkt in i hennes platta dataskärm och så tittar hon i min pappas mun och säger: ”Ja, du har två små hål, men de är så små att de inte behöver lagas”. ”Jaha, titta där, service var det också,” tänker pappa, ”hade aldrig hänt i Sverige.” Och då hör han sig själv säga: ”Det skiter jag i. Laga dem ändå.”
70 kronor per hål.Pappa pratade om tandläkarbesöket hela flygresan hem.
Är det någon av mina 5 läsare som på fullaste allvar någon gång tyckt att upplevelsen att gå till tandläkaren i Sverige år 2009 på något viktigt område över huvudtaget förändrats mellan gångerna du gått dit? Är det spa-känsla, tycker du? Nej, för vi har ju världens bästa tandvård!
Vi har tappat förmågan att drömma. Vi trodde att vi levde i den bästa av världar, och att världen inte kunde bli bättre. On nu blir vi fullständigt omsprungna av allt ifrån Kina till världens sämsta land att bo i.
På paneldebatten om globalisering som jag tittade på var det dålig stämning efter en timme. Då var det en i panelen som frågade publiken: ”Hur många här inne tycker att det var bättre förr?”
Ingen räckte upp handen. Då sa han ”Titta där, vi har det ganska bra ändå.”
Då säger en annan: ”Men vänta lite, vi måste ju fråga en till fråga. Hur många här inne tror att det kommer vara bättre i Sverige imorgon?”
När jag googlar den frågan ser jag att det står att cirka 35% av Sveriges befolkning tror att det kommer vara bättre i Sverige imorgon.
Jag antar att man kan sammanfatta det såhär: Svenskarna tycker att vi lever i den bästa av världar. Det var inte bättre förr, men majoriteten tror heller inte att det kommer bli bättre imorgon. Vi har det så bra som vi möjligtvis skulle kunna ha det. Jag blir fullständigt mörkrädd.
Vi har tappat vår förmåga att drömma. Vad händer med människor som inte har några drömmar, och inga visioner, och inga hopp om hur världen ska vara i framtiden? Vad händer med sådana människor? De blir apatiska flyktingbarn. Det är den värsta sorten.
Vad händer med människor som jobbar på ett företag där ingen tror att det finns en framtid före företaget? När inga drömmar, inga hopp och inga visioner finns för företaget, vad händer då? Vad händer med de som jobbar där? De slutar och söker nytt jobb.
Vad händer med ett land där nästan 65% av befolkningen inte räcker upp handen när man frågar om landet kommer vara bättre imorgon än vad det är idag? Livsfarligt, om du frågar mig.
Självklart säger jag inte att det inte finns några drömmar i det här landet, jag säger bara att de stora drömmarna och de många drömmarna inte dröms här. Och en person som inte har några drömmar kan aldrig få en dröm att gå i uppfyllelse.
Och I en värld som aldrig har förändrats snabbare än vad den gör idag så sitter vi och bevakar vad vi har. Vi stter och delar ut kartböcker till våra barn.
Jag ska runda av genom att prata lite om drömmar.Jag ska prata om svensken bakom Skype.
Niklas Sundström är ett perfekt exempel på vad Sverige ska göra. Niklas Sundström borde få en medalj.
En svensk och en dansk hittar inte på internettelefonin, hittar inte på Internet, hittar inte på telefonen, hittar inte på gratistelefonen. De hittar bara på ett enkelt sätt att ringa via Internet. De lägger all utveckling i Estland; varför anställa en svensk när du kan få fem personer i östeuropa för samma summa? De skaffar amerikanskt riskkapital; varför skaffa svenskt riskkapital när du får tio gånger högre värdering i USA? De lägger servern i något annat land och startar företaget direkt med åtta länders varianter och på sex olika språk. De får 100 miljoner användare på 12 månader, säljer bolaget efter 18 månader och får 30 miljarder kronor. Hade Niklas Sundström varit skriven i Sverige (vilket han tyvärr inte är) hade han tjänat 10 miljarder och betalt skatt på det. Det är sådana människor vi behöver. Det är sådana barn som borde gå ut skolan.
Bilder från:
- · http://weblogs.newsday.com/sports/watchdog/blog/yao-ming-picture-1.jpg
- · http://stevekuo.com/blog/images/flying_cargoship.jpg
- · http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/BCA72A30-3BCF-4FD4-94D6-F032B5B953BC/0/riskomraden.jpg
- · http://news.cnet.com/i/ne/p/2006-2/124beluga550x413.jpg
